..... för att hitta honom. Nu är klockan snart 3 och har gått igenom hela huset. Vet att han förmodligen inte kommer fram förrän han vill. Men när man väl vaknar mitt i natten så vågar man inte ta chansen att just den här gången om man struntar i det så kommer han vara ute och visa dig som aldrig förrut. Men så kan jag bekräfta att det inte är nu iaf.

Igår var jag och kollade på 1 dag gamla kattungar i Limmared. De var jättesöta, såg ut som små tigrar. 5 st var dem och imorgon skulle dem se vad det blev för kön på dem, någon skulle komma hem till dem som visste bättre hur man ser det. Har aldrig sett någon såååååå liten kattunge innan. Helt underbart. Och hur de slogs om maten, helt hänsynslöst med "näbbar" och klor. Haha.

Sen så var jag hemma och vad gjorde jag? Njae, kommer inte ihåg något så det kan inte ha varit mkt. Var hos farfar en sväng på vägen hem. Sen så kollade jag lite annonser på nätet, grejer jag vill köpa etc. Spelade Guitar Hero och bara softade. Är så orolig över Twix. Snälla kom fram. Har t.o.m. sagt till ungarna hemma att det finns en belöning på 500 spänn till den som hittar honom (lite på skämt ändå). Nothing yet.

Ikväll så blev jag jättenojjig och fick för mig att det var något allvarligt fel med mig. Som att man nästan är dödligt sjuk. Får nojjor så någon gång i bland och är övertygad av att jag har drabbats av något. Men så är det nog för alla. Själv är jag nojjig över cancer eftersom det finns en del i släkten ändå, ibland känns det som om chansen är 50/50 nästan, inte bra odds. Men sånt kan man ju aldrig veta, så why worry liksom? Man kommer då inte minska risken att få det eller må bättre under tiden, det är ett som är säkert.

Tänker på dig... Hoppas det gick bra igår. Love!

Jen