Livet är lynnigt

Ja det känns lite så nu. Alla som man känner i stort sett har i perioder haft det jävligt jobbigt, och det är ju jobbigt för mig eftersom jag bryr mig. Sen ska man inte tala om när jag får mina downs, då orkar man absolut inte med någon annan än sig själv, och knappt det. Men nu känns det rätt okej ändå. Men hade önskat att saker varit bättre för vissa, och även för mig själv. Hade verkligen unnat mig själv lite pengar så jag kunde skaffat mig ett duschdraperi och taklampor, känns lite som ett minimikrav. Men nu har jag Chanel som hindrar mig ifrån sådana tankar, hihi. Men hon är ju frisk nu så allt väl så sett.

Har åkt på en förkylning, jojjemensan. Men känns ändå lite bättre sen jag sovit på två alvedon. Vill ju bli frisk eftersom jag är ledig nästa vecka och hade tänkt hälsa på älsklingen. Vi är inte tillsammans riktigt än, men det känns lika bra som om vi hade varit det. Så konstigt hur någon verkligen kan vilja ha en tillbaka och ändra sig så. Jag hoppas jag har ändrats med och blivit till det bättre, eftersom jag inte är så deppig längre. Ensamt är det här i lägenheten, ska inte försköna. Men känns skönt att ens ha Jimmy i mitt liv på något sätt för stunden, sen klart man inte vet vart allt i livet leder, men lite av spänningen, inte sant?

Regnat ikväll har det med, och jag har bakat sockerkaka och dricker kaffe till det kl 22.30 på kvällen. Var så där jävla sockersugen som bara jag kan bli ibland. Hade ingenting hemma och affärerna stänger ju typ vid lunch här i hovslätt så fick improvisera. Resultatet blev riktigt riktigt bra. Har matat ormen idag med, de hade ÄNTLIGEN fått in muspinkisar på djurmagazinet så tog en buss dit och hem. Men på vägen kände jag mig verkligen sådär dunderförkyld som man kan göra ni vet? Kroppen vill verkligen inte, svårt att andas nästan, känns som man inte sovit på ett år, kliar i halsen, lite halvhostig och känns som huvudet är en fotboll. Konstigt att det alltid blir värre så fort man tar sig utanför dörren? Orkade knappt gå in på affären, helt färdig. Nu har jag sovit på alvedonen och tror det blir samma efterrätt innan jag går och lägger mig (vilket lär bli lite senare med tanke på att jag sovit så mkt ikväll ändå). Puss på er alla därute, Karin med såklart

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0