Hur mycket vi än ville så fanns inte gnistan kvar där längre, vi bara sårade varandra och det förflutna låg där och skavde. Det var så fint som vi hade det innan, det kommer jag aldrig att glömma och alltid att värdesätta. Har varit en sån jobbig dag idag, vet inte vart jag ska ta vägen. Men tror ändå att det är det bästa i det långa loppet. Älskar dig, och hatar att det blivit såhär. Men det var oundvikligt.