Du kommer alltid att saknas, du kommer alltid att älskas. Men du har det bättre nu. Du mådde inte väl.
Du fick en tuff start här i livet, och fortsättningen blev inte så mycket bättre. Du gick ner i vikt, kunde knappt andas och ännu mindre äta, du gnydde inte, du var kall i kroppen. Du såg ut som en levande död.
Så jag kunde inte göra annat än att göra slut på lidandet för dig. Förlåt.
Begravde dig på ett fint ställe, bland blåbärsris, stenar och en liten gran. Det var som gjort för dig.
Jag t.o.m. hittade ett trasigt kors där, kanske har någon haft samma tanke som jag tidigare?
Högt upp ska du ligga, på en kulle, för du betydde mycket för mig. Förlåt igen, kommer alltid sakna dig och kommer aldrig förlåta mig själv...