Åh hade nästan glömt hur det smakade, mumma. Kommer ihåg att jag drack en hel del glögg förra året. Nu är jag ju dessvärre singel, men det får gå ändå. Mer till mig! Nu dröjer det inte länge innan det blir julvört, fast det vet jag iofs inte om jag pallar att äta, var alltid min och Jimmys grej, det och goudaost. Nu kanske ni tänker men gud va löjligt, ska du aldrig mer kunna äta julvört nu då eller? Jo visst ska jag väl kunna det, men känner bara inte för det. Tänker mkt på det som varit, hur allt blev. Varför? Den frågan har jag nog ställt mig själv en triljon gånger. Det finns bara en person som hade kunnat svara, och han kommer aldrig ge svar, bara frågor och frustration och tårar, så är det ju tyvärr. Gav så många chanser. För många chanser känner jag nu i efterhand. Vill verkligen träffa någon fin, någon att ha roligt tillsammans med.

Känns jobbigt vid sådana där stora familjehögtider, eller ska vi kalla dem parhögtider, för det är ju det dem är. Känner mig så utanför och ensam sådana tillfällen. Och det är självklart ingen annans fel. Jag har gjort de val jag har gjort, för min egen skull. Men det känns. Jag vet bara att jag skulle kunna vara en så bra tjej/partner, mamma etc, det är det som är så jobbigt. Det känns som om tid slösas på att jag är singel. Det är ju när man hittar den där rätta personen som livet egentligen börjar på något vis. Hoppas han dyker upp snart, annars blir det en kall vinter