Ja jag hoppas verkligen på lite förändring framöver. Vet att det måste till, men varför är det alltid så svårt? Idag har jag klippt mig, eller mamma har varit så snäll och hjälpt mig, det är SÅ skönt med nyklippt hår. Känns så fräscht. Helgen var jättetråkig, sämsta helgen ever. Kände inte för att umgås med någon heller när man känner så. Känns inte som om man hade varit något vidare sällskap.

Har så många drömmar, värdelösa ickeönskade konstiga drömmar. Drömmer om det som varit, men som aldrig var det man trodde. Ibland kommer sanningen fram i drömmarna, ibland så ljuger man för sig själv och då blir de något bättre än vad det någonsin var. Varför kan man inte sluta drömma för? Allt blir så mycket svårare att släppa då om man hela tiden blir påmind.

Ser framåt nu iaf, går aldrig tillbaka igen. Det finns inget att hämta där. Ser saker positivt för det mesta, men tror det är lite PMS som spelar in nu också, lite humörsvängning så. Idag ska jag mata min orm, försöka komma på något att äta kanske. Skulle badat Felix idag med men det är ett sånt stort projekt känns det som.

Var på jobbet i förmiddags och pluggade, Bertil kom dit och var snäll och skjutsade mig hem sen. Var på apoteket med och köpte c-vitamintabletter att ge Felix så han slipper UVI. Nu tänkte jag väl plugga lite sen får vi se vad som faller en in.