Tjolahopp. I söndags så blev Felix såld så veckan har helt klart känts sådär. Men har inte blivit ledsen sen i söndags iaf så det var väl det bästa. Sen kunde de helt plötsligt inte lösa så jag kunde skriva min tentamen på fredag. Så nu blir det ingen tentamen i rättsvetenskap. Men klarar mig både med CSN och examen utan den så kommer göra den om tillfälle ges och jag känner att jag har en chans. Så nu blir det en kurs till i tillämpad krimonologi och arkivvetenskap resten av terminen.

Nu sen ska jag träffa Jennifer som kommit hem från Thailand (äntligen :P) och igår så träffade jag Cissi, det var nice. :D Känns kul att träffa så mkt människor nu :)

Får väl se om jag ens får någon användning av den, men den är skapad iaf, är väl mest för min skulle men here it goes:

felixhundliv.blogg.se

Ja här har inte internationella kvinnodagen haft någon betydelse alls idag, jobbat på industri som värsta karlen. Sen fick mamma en semla till lunch och jag fick snickerkaka av Tessan, söt hon är. Efter jobbet så bara dog jag på soffan i solen under en filt, underbart. Nu så har jag varit på affären och väntar på big brother som börjar kl 22. Imorgon blir det väl mer jobb antar jag, sen måste jag ta tag i juridiken igen.

Igår var en mysig dag, mamma bjöd på mat från fiket här, gud va god mat de har!!! Åt bakad potatis med rostbiffsröra, jättegott verkligen!

Befinner mig i ett vägskäl just nu känner jag. Grejen är att Felix börjar bli för mycket för mig, och tror inte att jag kommer få ordning på honom. Dels har jag inte ekonomin egentligen att ha honom, sen har jag inte den fysiska styrkan som gäller för att hålla honom i schack. Sen har jag inte rätt metoder och känner mig väldigt osäker överhuvudtaget i vissa situationer. Tror vi är alldeles för lika i humöret och att jag inte har tålamodet att hålla mig lugn alltid. Känner mig som världens största skit men samtidigt vad ska man göra?

Älskar Felix till döds, så känner att jag inte vet om jag kan göra mig av med honom heller, han är jättefin i personligheten men så envis och stark. Är det så att han hamnar hos någon som vet vad det innebär att ha en schäfer. Som inte ska ha honom som förstahund eller i en liten instängd etta mitt i centrum så skulle jag känna att det var bra. Barnfamilj är nog inte det idealiska heller och han kan ju inte lämnas hela dagarna så pass liten som han faktiskt är mentalt nu. Det krävs rätt mycket. Känner väl att man blir rätt begränsad också av honom, samtidigt som jag inte vet hur pass mkt jag skulle hittat på om jag inte hade honom heller.

Jättesvårt åh fy. Känner bara fler och fler gånger att jag inte har kontroll och att jag gör fel och vet inte om jag har orken och energin att få ordning på honom och ge honom det liv han förtjänar.

Här ska ni få se vad jag får utstå varje gång den där förbannade glassbilen kommer (förutom att jag blir glassugen då alltså)

http://www.youtube.com/watch?v=D0TL53OR-Y8

Hoppa till ca 37 sekunder så ska ni få se, han blir helt tokig