Ja idag började dagen med att Therese ringde och berättade att Micke hade sett någon bära ut ett lik ur min trappuppgång i en grön "bodybag". Eller det var snarare begravningsfolk fick vi reda på senare. Först har tydligen polisen varit här vägg i vägg, sen nkbo-anställda, 2 pers från saneringsfirma, som säkert inte haft ett roligt jobb och sen har det varit lugnt. Men FY FAN I HELVETE va otäckt. Åh vet inte vart jag ska ta vägen faktiskt. Han har alltså legat där död typ hela veckan när jag har varit hemma.

Öppnade dörren och frågade dem vad det var som hade hänt egentligen, om någon hade gått och dött eller. Svaret blev ja, frågade om det var grannen och svaret blev ju ja, för jag hade ju sett dem vara där inne. Sen fick man ju höra att man måste och jag citerar: "ha koll på sina grannar så att dem inte ligger för länge". Visst det var ett skämt, men lite väl magstarkt. Sen sa jag väl det att klart det har ju varit väldigt tyst. Då kom kommentaren att det hade ju sin naturliga orsak. Misstänker väl att det inte var en naturlig död, antingen självmord eller så tog spriten död på honom. Har tänkt på mycket på honom idag faktiskt. Tänkte tanken flera veckor sedan när det var sånt jävla liv och ståhej att det här bådar inte gott, han kommer nog till slut att göra slut på det. Kanske har man rätt, kanske inte.

Så idag har det varit jättejobbigt att vara hemma faktiskt. Bakat bröd för att sysselsätta mig och hängt hos Tesse och Micke. Har dessutom byggt ett bo eller näste åt lilla katten utifall det visar sig att hon är på smällen så klart hon ska ha ett bra ställe att föda på. Det får tiden utvisa.

Idag har min lillasyster Emma varit på dejt, så underbart. Hon är så himla helvetes glad, så det är väl dagens positiva. Har spelat en del nu ikväll också, men nu börjar verkligheten krypa på en igen. Men det känns jävligt bra att han inte ligger kvar där död vägg i vägg nu när man vet att han faktiskt är död. Varför är det så otäckt med döden? Brukar inte tycka det, har ändå jobbat inom vården och varit med om det innan och sett morfar och farmor med på begravningen, men ändå. Det var så nära inpå, det inkräktade på ens vardag och det kändes tungt och ledsamt.

Blir väl att söka sommarjobb i Södertälje nu och se om man hittar en lägenhet att bo i tillsammans. Känns som om det är det nästa steget. Så vi får väl se hur det går med det.

Nu är det många som fyller år, mamma den 3:e, Daniel den 8:e och Tesse den 13:e (inte en fredag i år iaf). Har faktiskt tänkt så några gånger, tänk om man själv skulle ramla när man är ensam hemma, och inte kunna kalla på hjälp. Speciellt har man tänkt så när man varit på väg att ramla eller när något sånt här händer som i dag.

Åh hoppas att min älskade katt har kattungar i magen så något kul händer. För mycket tragiskt och jobbigt på sistone faktiskt.

Ska försöka sova snart :S

Carpe Diem